Neurodiversitet är min superkraft i min karriär inom programvaruutveckling!
Stress är en del av vardagen i alla yrken inom programvara, och under de senaste åren har ämnen som psykisk hälsa, mindfulness och utbrändhet fått en allt större plats i rampljuset när vi diskuterar arbetslivet. Oavsett hur stressiga eller svåra situationerna jag har gått igenom under min programvarukarriär har varit, tror jag fortfarande att neurodiversitet är min superkraft. Att acceptera mig själv och sättet jag tänker och känner på har varit avgörande för att ta mig igenom de tuffaste perioderna i min QA-karriär.
För alla som går igenom en tuff period – vi har varit där.
I den här artikeln släpper jag alla fasader och berättar om några av de tuffaste perioderna i min programvarukarriär – när stressen var så intensiv att jag ville koppla bort mig eller till och med ge upp helt. Jag lyfter också fram en erfarenhet från att arbeta på ett företag som hade ett fantastiskt program för psykisk hälsa, för att visa att det är möjligt att ha en QA-karriär utan alla onödiga psykiska hälsobelastningar!
Continue Reading for Free
Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.
Have an account? Log In
1. Vilken är den mest stressande situationen du har gått igenom under din QA-karriär inom programvarutestning?
För någon som har levt med psykisk ohälsa och ångest hela sitt liv var det definitivt den mest självförvållade stressiga situationen hittills att hålla ett TED-föredrag och en direktsändning för miljontals människor över hela världen (tillsammans med andra framstående TED-talare som Elon Musk, Larry Page, Stephen Hawkins och till och med påve Franciskus) och stå på röda mattan.
Om vi talar om de stressiga situationerna som en del av mitt dagliga arbete har de sträckt sig från verksamhetskritiska system (från kärnkraft och smarta städer till förutsägelse av brott) till mindre kritiska, hetsiga diskussioner om QA och programvarutestning med personer som Tim Cook (vd för Apple). Personligen gäller att ju mer stressande situationen är, desto bättre – adrenalinet slår till och jag förvandlas till en QA-superhjälte (utan mantel).
Jag minns ett tillfälle när jag hade flugit oavbrutet under de senaste månaderna och blivit ombedd att besöka en säker myndighetsanläggning. Jag förberedde lite material ifall vi skulle få ta med våra datorväskor in på anläggningen (vilket vanligtvis är ett stort nej). Jag kom fram till den säkra platsen och eskorterades ner till vad som bara kunde beskrivas som en enorm underjordisk aula, där kamerateam höll på att rigga för en global sändning av vår plattform för brottsförutsägelse. Jag skämtade och sa att jag inte skulle kunna demonstrera något direkt eftersom jag inte hade behörighet eller åtkomst till de nödvändiga systemen. Fem minuter senare hade jag en säker anslutning till vår visualiseringsplattform och demonstrerade realtidsflöden samt vår videoanalys, som identifierade hot i realtid och förutsåg brott i framtiden (i Minority Report-stil). Den mest stressande delen av den tre timmar långa upplevelsen var att genomföra en direktsänd demonstration som jag aldrig tidigare hade lyckats genomföra från början till slut utan att något gick fel (tips – utsätt dig inte för onödig stress och spela in demonstrationer i förväg).
2. Vilka tror du är de största orsakerna till stress och utbrändhet i din bransch?
Resandet var den största stressfaktorn för mig. Personligen hade jag under det kalenderåret tillbringat mer än en månad i luften (tack vare British Airways-appen för att låsa upp den bedriften). För att maximera min tid använde jag helgerna till att flyga mellan olika platser. Jag minns ett tillfälle när jag hade flugit till Silicon Valley för vårt ledarskapsmöte med planering i stort format, vilket hade varit en ganska intensiv dag. Den kvällen behövde jag hoppa på ett flyg till östkusten och sedan vidare till Toronto för att hålla en ledningsgenomgång med alla större leverantörer av finansiella tjänster. Mitt flyg blev något försenat, vilket ledde till att jag fick springa från flygplatsen till monorailen, snabbt byta om till kostym på tåget (som i sin tur gick sönder), och plötsligt var jag tillbaka till fots – samtidigt som jag fick meddelanden om att de över 30 gästerna nu hade väntat i 30 minuter, började bli oroliga och kanske skulle gå (vilket skulle ha inneburit affärer värda miljontals dollar). Det främsta tipset skulle vara att undvika onödigt globalt resande – om du vill ha en bättre upplevelse än videokonferenser kan du titta på plattformar som Cisco TelePresence (särskilt under coronaviruspandemin).
Jag antar att något som de flesta QA-proffs känner igen bättre är överanvändningen av video- och telefonkonferenser. Jag minns när jag först började på Lehman Brothers och insåg att den globala ekonomin aldrig sover. Varje dag var alla i teamet på plats från klockan 6 på morgonen till klockan 18 (utan pauser eller lunch). Innan dess hade jag inte varit beroende av koffein, men efter några veckor i projektet var jag helt utbränd. Vanligtvis hade jag mellan 10 och 20 möten per dag. Jag hade det olyckliga rekordet att vara värd för fem konferenser samtidigt: ljud av, ljud på, ljud av, ”lång fördröjning”, och sedan deltog jag i diskussionen – mina syntaktiska och semantiska processer arbetade övertid när jag försökte lyssna på och översätta de andra samtalen som pågick samtidigt som jag pratade.
Jag minns en dag när jag mådde så dåligt att jag sa till min dåvarande chef att jag behövde gå hem. Hans svar var: ”inga problem, jag bokar in dig hos läkarna på tredje våningen och sedan ett rum på 28e våningen där du kan sova bort det, så ses vi igen klockan 6:30 för vår dagliga avstämning”. Jag vill gärna tro att detta beteende hör till det förflutna sedan Lehman-kraschen, men teknikstartups kan vara likadana, särskilt i Silicon Valley, där användningen av smarta droger för att öka produktionen är vanlig, särskilt mot slutet av sprintar.
3. Hur stort problem tycker du att utbrändhet är bland QA-specialister?
Det är ett enormt problem. De berömda orden ”man kan inte sprinta hela tiden” passar väl in här. Metoder som ”Agile” och ”DevOps” uppmuntrar idén att göra allting ännu ”snabbare”. I en nylig podcast på QALead kom uttrycket ”sakta ner för att öka farten” upp. Hur kan en QA-specialist skapa mätbart värde i landskapet ”misslyckas snabbt, lär dig snabbt”? Om inte företag faktiskt firar misslyckanden (vilket väldigt få gör), hjälper du inte resten av teamets framdrift varje gång du misslyckas. Tipset finns i rubriken till det överanvända ”nedbrännings-” eller ”utbrändhetsdiagrammet”. Spelifieringen av att åta sig ett visst antal berättelsepoäng skapar osund konkurrens. Du tvingas göra mer med mindre ”tid eller resurser”, samtidigt som förväntningen att arbete kan levereras i tvåveckorssprintar är orealistisk.
Personligen skulle jag gärna träffa personen som bestämde att ”två veckor” skulle vara en lösning som passar alla branscher. Den som tror att mätbara resultat kan levereras på två veckor har aldrig arbetat med QA för ett kärnkraftverk. Jag befinner mig på en konferens för yrkesverksamma i Bordeaux där en opinionsbildare sa: ”Jag kan inte tro att 16 % av företagen fortfarande använder vattenfallsmetoder.” Som du kanske har märkt förespråkar jag kvalitetsutveckling. Jag anser att varje företag måste fatta ett medvetet beslut kring ”kvalitet, kostnad och hastighet”. När jag började min karriär under det förra årtusendet på ett tyskt ingenjörsföretag blev jag förälskad i att bygga produkter av hög kvalitet (kanske något överkonstruerade). Utgivningscyklerna var naturligtvis betydligt längre, men den här veckan, 20 år senare, stötte jag på produkter som jag varit med och testat.
4. Var har du sett företag eller team vidta åtgärder för att främja den psykiska hälsan bland QA-specialister – vad har fungerat?
Efter att ha ägnat det senaste året åt att hjälpa den brittiska regeringen att förbereda sig inför Brexit blev jag oerhört imponerad av arbetsmoralen. Jag deltog i min första obligatoriska kurs i medveten närvaro, vilket var mycket givande. De hade specialister på psykisk hälsa på plats och till och med stödgrupper som träffades varje vecka. Det var märkligt att komma in klockan 5 eller 6 på morgonen och upptäcka att hela teamet redan hade varit där före mig (de hade gått hem vid mitten av eftermiddagen). Jag tycker om att komma in tidigt, eftersom det vanligtvis ger mig tid att förbereda mig inför dagen och få kontroll över leveranserna innan jag börjar samarbeta med de olika teamen.
Dessutom var det en fantastisk erfarenhet att arbeta för den nyzeeländska regeringen, eftersom balansen mellan arbete och privatliv var mycket bättre, även om tempot ibland var frustrerande. Särskilt efter att ha arbetat inom investment banking – men livet är för kort för att oroa sig över småsaker. ”Om det inte är trasigt, laga det inte” hade varit en underdrift. Det är svårt för QA-specialister att inte oroa sig inför en större lansering av en ny produkt eller att inte känna sig ansvariga för resultaten. Men som i mitt podcastavsnitt med Parveen behöver man ibland bara ”släppa det, släppa det” och inte ”vara cool”.
Personligen, som någon som har hanterat ångest under hela mitt yrkesliv, har det medfört sina fallgropar och utmaningar, men jag har alltid kommit ut på andra sidan starkare och bättre rustad att hantera min ångest – och varje gång lärt mig mer om mig själv. Branschen lockar till sig människor som befinner sig på olika delar av spektrumet (och jag räknar mig själv till dem). De flesta begåvade personer jag har haft möjlighet att arbeta med har dock lidit av psykisk ohälsa, vilket är anledningen till att jag ser min psykiska ohälsa som en superkraft!
Om du tyckte om att lära dig av detta finns här en artikel av en internationellt erkänd, prisbelönt konsult inom programvaruutveckling, författare och coach: LEDARSKAP INOM TESTNING: SÅ HANTERAR DU DIN KARRIÄR
